Solröken driver in från havet
Vinschen svänger och slingan
med bräder dansar smörgul
ur takpråmens lutande hus
Bogserbåtens däckpojke lossar
trossen från ringen Läser
i ångarens akter namn på en
fjärran stad.
Birger Norman
Här kommer mer detaljerad information.
Evenemanget äger rum påSvanö Folkets Hus kl 16.00söndagen den 21 juli.
Kulturarbetaren och folkbildaren Kjersti Bosdotter tar emot årets Birger Norman-pris, med tal och panelsamtal.
Tony Naima spelar och sjunger: Birger Normans dikter i tonsättning av bl.a. Noratrion, och sånger hämtade ur boken "Vår röda fana" som Kjersti Bosdotter medverkat i.
Fika ingår i entrépriset, som är 50 kronor för medlemmar (75 för icke-medlemmar). Betala på plats, kontant eller Swish. Det finns även möjlighet att lösa medlemskap och köpa böcker i entrén.
Före programmet på Folkets Hus ordnar vi enlitterär vandringi Birger Normans fotspår, bl.a. med minnesmärket invid älven. Samling vid spruthuset i Svanö båthamn (fd färjeläget)kl 14.45. Det avslutas i god tid så att man kan ansluta till programmet på Folkets Hus. Vandringen är en fristående del och kräver ingen entréavgift.
Väl mött till en fin dag i Birger Normans anda!
För sällskapets styrelse,
E. Mikael Norberg, v ordf
070-320 95 80
Kjersti Bosdotter har under många år arbetat med kultur-och litteraturfrågor inom olika fackliga och folkbildande sammanhang och får för sitt långvariga arbete årets pris.
” Att få ett pris i Birger Normans namn och förknippas med denna historiskt bevandrade folkbildare och fantastiska poet – det känns oerhört hedrande” säger Kjersti Bosdotter i samband med att hon fick beskedet om att hon tilldelats priset 2024.
Bland hennes insatser kan nämnas kurs- och utbildningsverksamhet, kulturhistoriska vandringar, ”Arbetarlitteraturens dag”, inom ramen för engagemanget Arbetarrörelsens Kulturhistoriska Sällskap samt Maria Sandel-sällskapet.
Tack vare Kjersti Bosdotters arbete för att bevara och sprida kunskap om arbetarrörelsens författare och diktare har hon bidragit till att även Birger Normans verk lever i vår tid – en sann folkbildargärning.
Precis som Norman gjorde, lever och verkar Bosdotter i Stockholm – samtidigt är hon ett föredöme i att lyfta blicken och se längre än till huvudstaden, precis som Norman.
Kjersti Bosdotter har medverkat i ett antal böcker såsom ”Arbete och kamp”, ”Vår röda fana : Kampsånger”, samt i ett stort antal kursböcker och studievägledningar för fackföreningsrörelsen, med tonvikt på kultur, litteratur och historia. Därmed följer hon en linje där fackförbundspressen blir en viktig kanal för kultur och litteratur, något som Birger Norman själv bidrog starkt till.
Birger Norman själv återkommer oförtröttligt till kulturarbetarnas omistliga betydelse och Kjersti Bosdotter har tveklöst verkat i Birger Normans anda på ett utmärkt sätt, som en av de främsta kulturarbetarna i arbetarrörelsens litterära vingård.
Prisutdelningen sker på Svanö söndagen den 21 juli. Priset delas ut av Birger Norman-sällskapet i samarbete med tidningen Dagens Arbete.
Kontakt: Ordförande Birger Normansällskapet, Ida Nilsing, 070-5801402
“När jag var liten åkte vi från Åsele efter älven med bil söderut till Öland där vi hade ett sommarhus i familjen som min farfar köpt. Vi brukade åka förbi Svanö. Jag minns att jag från vägen såg cisterner och kajer på andra sidan ett vatten. Det var inte så långt hemifrån. Ändå var det en annan värld.
Jag var för liten då för att tänka att den värld där jag kom från och den här världen härnere, efter mindre än två timmars bilkörning, hängde tätt ihop. Där jag kom ifrån, där högg man timret genom långa vintrar som skulle fylla fabrikerna härnere. Och på vårarna flottade man timret från bäckar och åar ner till Ångermanälven. Och så for det ända hit.
Jag hörde tidigt om Sandslån. Jag hade kompisar som fick sommarjobb på skiljestället där.
Men jag tänkte inte på att det var så nära och att dessa världar hängde så tätt ihop. Jag kom från småbrukens och timmerdrivningarnas tysta inland. Härute rådde storindustrins hårda slammer.
Ön var där det började, och ön var alltid där.
Långt senare – ja, denna sommar – läste jag en bok som hetteÖn. Den är skriven av Birger Norman och utkom 1963. Det år jag började skolan. När Sverige höll på att bli som mest modernt. Och just den sommar då vår familj började trafikera vägen här utanför och jag började betrakta – Ön.
Birger Norman beskriver Ön som ett hjärta. Inte ett pepparkakshjärta. Men: ”ett människohjärta med sin bredd mot norr och spetsen en aning snedställd i sydväst”.
Och när jag läste det, tänkte jag att vi nog hörde ihop hela tiden, i alla fall sedan 1963. Att det inte var någon slump, även om det tog lång tid innan våra öden förenades.
Sedan var det mitt besök på Ön. Inte när jag gjorde vapenfri tjänst på Sandöskolan, som jag gjorde istället för repövningar i början av åttitalet. Då var jag nära, men jag tog mig aldrig över, trots att det då fanns en fast förbindelse.
Det dröjde till slutet av nittitalet. Då kom jag till Ön. Jag ledde ett forskningsprojekt. Det handlade om landskap. Från projektet kom långt senare en bok,När dalen var röd och kusten blev hög. Det var 2008.
Titeln var min idé. Projektet handlade om hur landskap blev till, inte bara där ute, i terrängen, utan inuti människorna och i kulturen. Vi kontrasterade detrödaÅdalen, ett politiskt begrepp, som etablerades tidigt, med denHögakusten, ett turistiskt begrepp, som kommit sent, kring 1970. Vi bodde på Sandslån och turnerade i trakterna.
Ett tiotal forskare. Vi utsåg Svanö till ett experiment. Vi skulle mäta in landskapets objekt. Vi hade kartor och optiska instrument och drällde runt en hel dag i sensommarsolen. Vi kunde jämföra med den inmätning som gjorts av en grupp studenter från KTH på 1970-talet.
Det var det märkliga. Vi skulle möta ett postindustriellt landskap. En ö som höll på att växa igen. Cisternerna jag sett som barn och som obestridligen var borta. Kajerna, tomma och ödsliga. Det var tyst. Ingen industri. En närvarande frånvaro.
Ändå var det inte riktigt så. Landskapet hade tillförts nya element. Det byggdes. Kom upp elektriska installationer. Drogs vägar. Det var också pågående liv. Och lärorikt.
Vi bodde en natt (kanske, eller också gjorde vi det inte, utan vilade oss bara) i tvåvåningshus som låg liksom på öns baksida, jag tror i nordväst (nära där Birger Norman-monumentet nu står). På min lott föll att granska igenvuxna lastkajer. Fötterna sjönk ned i en tjock, gungande mossa av bark och flis. Jag kände mig privilegierad, upprymd, över att få möta historien så sinnligt.
Nu visste jag ocksåvem Birger Norman var.Jag hade läst en del. Ett och annat vinkelskott, förstås. Själva termen vinkelskott tog han med sig från idrottsjournalistiken där han började tidigt som radskribent i Nya Norrland.
Jag hade läst en del av hans poesi.
Utanikring: Dikter på ångermanländska. Den hade mina föräldrar hemma. Inte konstigt, det var hans stora bestseller, som tryckts i femtio tusen exemplar och gav honom en ny blomstring på åttiotalet.
Och Speleka: Nya dikter på ångermanländska. Eftersom jag skrev i DN visste jag också att Mauritz Edström, från Lugnvik, skrivitMitt Ådalen(1978). Jag fick väl tag i den på någon bokrea en bit in på åttitalet. Edström, som blev DN-journalist och kulturredaktör, hade en liknande bakgrund, kanske knöligare. Mycket religion även där. Och socionom, precis som Birger Norman. Jag förstod Normans position genom Edströms sätt att tala om honom. Om jag nu minns rätt.
Fast jag hade inte lästÖn. Och jag hade ännu inte tänkt på att Birger Norman var just härifrån. Född den näst sista dagen i juli 1914, ett par veckor innan första världskriget bröt ut och skapade ett helt annat Europa.
Nu, när jag lästÖn, ser jag allt framför mig. Människorna. Mångfalden som rymdes på en så liten yta. Fattigdomen. Skapandet. Också på en liten plats finns allt. Pojken med den stora mässingblänkande abborren. Tyra med vinbärsbuskarna.
Men också budskapet: att ingenstans på jorden vet vi någonsin hur det ska bli. Inte ens på ett litet hjärta av sten och löv och bark omgivet av älvmynningens lugna vatten.
”Kommissionären” i boken är stillsam men pigg, skrattar gärna. När sista båten gått sitter han på förstubron med en kopp kaffe medan kvällen svalnar. På gamla dar är han tyst, vithårig och hopsjunken: ”Dottern Eira blev skjuten i Lunde.”
Det är en mycket fin bok. En diktares prosadebut. Man kunde lika gärna kalla det prosadikt. Eller ”lyrisk bildsvit”, för att använda samtida kritikerspråk.
Bilder, tecknade av fler ord än man trodde fanns. Sega, starka, gnistrande. Birger Norman hade många ord, särskilt ord för arbete, och särskilt arbetet i Ådalen.
Ön var unik. Men både den och boken ingick samtidigt i den större rörelsen från landet mot staden i svensk litteratur. Återvändandet till landet, betraktandet av det som är på väg att bli förflutet eller redan är det. Jag tänker på Sune Jonssons uppmärksammade debut som fotograf i bokform.Byn med det blå huset, några år tidigare, från Nyåker, inte så många mil från Ön, fast i en helt annan fysisk och mental geografi. Också med inkännande personporträtt, och med den större rörelsen ständigt närvarande.
”Samhällsvers”, kallades Birger Normans samling av femtitalsdikter av Stig Carlson iByggnadsarbetaren. Nästan vad han än rörde vid kunde ämnet på ett eller annat sätt vridas mot samhället.
Hankundesamhället, säger kritikerna ofta. Respektfullt, tror jag, men ändå kanske det också kunde förminska honom, oavsiktligt, som författare. Men också förstora, under en period när dikten vände sitt ansikte mot samhället under sextitalet. Men då kunde Birger Norman å andra sidan i vissa stunder framstå som litetförfast inbäddad i den stora rörelsen.
Han befann sig tidigt på ett spår som han inte gärna avvek från, även om han hela tiden verkade vantrivas. Han ville både vara med utvecklingen och mot den.
Det blir sällan så tydligt som iSyneförrättning i folkhemmetsom han skrev med författarkollegan Stig Sjödin. Riksbyggen beställde. Tidens förlag, S-märkt, gav ut. Sjödin tog hand om norra Sverige.
Birger Norman turnerar alltså ovanligt nog i söder. Älskar skånska himlar och faller i trans för ingenjörer. Han prisar saneringar. Och bannar saneringar.
Han motsätter sig nostalgi. Och värnar kulturarv. I alla fall på en viss marginal. Till exempel bönhusen: ”Någonstans i kanten av granskogen borde här eller där bevaras ett brädskjul, som bär på överskriften Tabor, Saron eller Betesda.” Man är inte riktigt säker på om det är ironi.
Det man aldrig behöver vara osäker på är att han avskyr fattigdomen. Men 1963 när denna rundresa genomförs – ett av Normans många produktiva år vid denna tid – är det inte mycket klassisk, gammaldags fattigdom kvar, även om han hittar rester av den i Malmö och Göteborg.
Han imponeras av Generation 32, som han kallar den – den som inte vill hämnas gamla oförrätter utan vuxit upp och tar ansvar. Den som talar med finansiärer och ”diskuterar sammanslagningar, blockbildningar och regionsplaner”, ”blivit representativ och krogvan” och dras med stress och övervikt.
Förlagan varLort-Sverige, Ludvig Nordströms omstridda reportage jämnt tjugofem år tidigare. Det som skett var en välfärdsrevolution. Inte fullbordad, men ändå oförneklig. Birger Norman måste bifalla, men inom honom finns ett stråk av tvivel som aldrig helt vill släppa.
Jag tror att det var dettatvivel som gjorde honom till diktare. Denna ständiga ambivalens.Bra Böckers lexikonhade en träffande formulering: ”Norman företrädde socialistiska och kristna värderingar, samtidigt som han inifrån utövade kritik mot parti, kyrka och folkrörelser.”
Curt Bladh, kritikern påSundsvalls Tidning, sa det så här: en ”En betraktare från sidan, alltid självständig och alltid i grunden lojal, mer mot idealen än de tillfälliga politiska utspelen.”
Hela han var ett vinkelskott.
Förbli. Men försvär dig icke. Inget citat… Bara ord som kommer för mig.
Nu undrar ni kanske vad detta slags iakttagelser betyder för den som mottar ett pris för att ha ”verkat i Birger Normans anda”. Man kanske darrar litet, och måste tänka efter. Och kanske är det precis vad man ska göra. Eftersom det kan vara just en kritisk uthållighet som vi behöver.
Och eftersom ambivalens inte är någon orimlig hållning inför den värld som kanske inleddes ungefär då, när första världskriget började.
Och som nådde något slags kulmen just under Birger Normans mest produktiva år. Många diktare löser detta genom arbetsdelning. Låter andra hantera de påträngande samhällsfrågorna eller flyttar dem till utopiska platser. Birger Norman låter dem leva i det praktiska vardagslivet. Drätselkammare, styrelserum, fullmäktigesalar, studiecirklar.
Norman låter alltsammans vara relevant för författarskapet. En viss oförmåga att lägga någon sak åt sidan, eftersom – ungefär som Carl von Linné ansåg, i ett annat ganska gränslöst författarskap – att ”allt är viktigt”.
Kanske var Birger Norman egentligenen sent anländ polyhistor. En som helst gjorde allt själv, arbetade i alla genrer, skrev på mål och högsvenska, och utvärderade arkitektur och trafikplanering med samma inlevelse som han kommenterade orättvisor och högfärd, som han inte tyckte om, inte något av dem. Han var en författare som, utöver poesin och småprosan växlade mellan studievägledningar – (!) flera sådana förekommer i hans fascinerande rika bibliografi… – och dramer och verk för musik.
Hur verkar man i en sådans anda? Men jag får väl inse att det är sådan jag är…
Och jag ska inte neka till vissa överensstämmelser. Även jag har skrivit om timmerflottning. Också jag är folkbildare. Trots att Karl Vennberg i en text kallade Norman ”Den siste sanne folkbildaren”. (Eller så är jag väl inte sann.)
Även jag har gett ut på många förlag. Kanske trolös. Jag har gett mig i kast med städer och regioner. Om än kanske inte med någon drätselkammare. Kanske är jag också ambivalent, och både innanför och utanför på samma gång.
Det är viktigt. Ambivalensen släpper honom aldrig.
”Runeberg från Röån”, kallade språkmannen och dialektforskaren Karl Hampus Dahlstedt Nicke Sjödin, som kom just därifrån. Upp mot Junsele till.
”Cartesius från Svanö”, kanske man kunde kalla Birger Norman. Den tvivlande franske filosofen, som dock till sist erkänner sin egen existens: ”Jag tänker, alltså är jag.”
Till och med inför Ådalens naturskönhet tvivlar Norman. Så här låter det när han hört Olof Palme tala i Kramfors. Norman sitter på tåget söderut.
”Jag tror att det alltid varit så. En kluvenhet inför den här naturen. Glädje, ett hisnande svep. Men också vemod, en blånad som inte släpper även i högsommarsol.
Sen är jag ju på väg neri Industri-Ådalen. Här finns något som år efter år tär på nerver, livsmod, tillit. Industrier läggs ner. Folk flyttar bort. Även senaste årsskiftet blev befolkningssiffran i Kramfors stad ett förlustkonto. Man vet inte från dag till dag.”
Så skrev han i ett vinkelskott i juli 1970. Birger Norman tvivlar på om det blev så bra, alltsammans. För han ser alltid någon som far illa. Något som inte alls blev bra, kanske sämre.
Och det är väl där jag till sist möter honom som allra mest. I ett intresse för Norrland, som också handlar om utsatthet, om brist på respekt. För allt blev inte så bra.
Hans dikter har känts alldeles nya, fast de är minst lika gamla som jag. De flesta har jag läst för första gången och fått uppleva en diktare fler skulle återvända till, tycker jag.
Tre saker.
En form av ironisk patriotism:
”Marskvällarnas blå timme i Ådalen/Vad rör mig Paris”.Den blå timmen.
Humorn, alltid där, och självironin:
”Välj ut en framgångsrik fackföreningsordförande. Fjälla och ta ur. Låt huvudet sitta kvar, men klipp bort fenorna.”Recept.
Det provisoriska, inte minst i utopierna.
”Har vi råd att arbeta”Till EW 24.1 1961,(Wigforss viktigaste fråga när han avväpnande försvarade Keynesianismen.)
Och alltings botten: kärleken. Kan också sägas så:
”Älven vilar svart, blankögd vid nipans sandgula höft.”Det ångermanländska.
Det blev visst fyra saker… och fler finns att upptäcka.
Varmt välkommen till Svanö den 10 augusti, då vi delar ut årets Birger Normanpris till idéhistorikern och författaren Sverker Sörlin.
Vi öppnar dörrarna till Folkets Hus klockan 18.00, och kör igång programmet en halvtimme senare, klockan 18.30.
Inträde betalas i dörren och kostar 75 kronor för medlemmar och 100 kronor för övriga.
Programmet i Folkets hus innehåller både tal av pristagaren och musik av Matilda Lindgren och Tony Naima från Ådalsbandet, och håller på i cirka en timme. Därefter gör vi en gemensam promenad till Birger Normans minnesmärke i Svanö Hamn och avslutar kvällen senast klockan 20.30.
Vill du redan nu bekanta dig med årets pristagare, så har vi samlat några tips:
Lyssna på Sverker Sörlins sommarprat från 2022
Sverker Sörlin 7 juli 2022 - Sommar & Vinter i P1 | Sveriges Radio
Lyssna på podden Stora idéer med Sverker Sörlin
Stora idéer med Sverker Sörlin - Arena Idé (arenaide.se)
Läs nyutgåvan av Sverker Sörlins avhandling ”Framtidslandet”
Framtidslandet - Teg Publishing
Har du frågor? Kontakt oss påinfo@birgernorman.seeller ring ordförande Ida Nilsing 070-580 14 02.
Priset delas ut i samarbete med Dagens Arbete och NBV
Sverker Sörlin har länge varit en aktuell folkbildare med ett lågmält och reflekterande deltagande i samhällsdebatten, där han väver ihop trådar mellan nutid och dåtid. Många trådar binder också ihop Sverker Sörlins och Birger Normans gärningar, vilket blir tydligt nu när en ny industrialiseringsvåg drar över norra Sverige.
Norman växte upp i ett Ådalen präglat av industri, samhällsomvandling och framtidstro, som snabbt bromsade in och tog en ny vändning med nedläggningar och arbetslöshet. Hans författarskap påminner oss ständigt om konsekvenserna av kortsiktiga exploateringar, som i dikten
Kalase
Bolaga å koncärna
ha kalasa
på Ådalen
(…)
Dä ä ådalsbona
som ha bjudd
Ingen bju ijänn
Sverker Sörlin valde en akademisk bana och 1988 kom hans doktorsavhandling Framtidslandet, en beskrivning av hur storslagna visioner ofta blev återvändsgränder då förhastade satsningar inte var hållbara. Avhandlingen kom i nyutgåva 2023. Sörlin betonar att det är viktigt hur tillväxten sker, inte bara att den gör det.
Både Norman och Sörlin påminner oss om att historien kan ta en annan vändning, om vi sätter människan i teknikens och ekonomins centrum, inte tvärtom. De delar också tron på människans förmåga att bilda sig, delta i demokratiska processer och därmed skapa bättre förutsättningar för sig själva, gemensamt.
Det finns också en geografisk tråd som binder dem samman. Sverker Sörlin växte upp i Åsele i Västerbottens inland. Genom Åsele passerar Ångermanälven som med sitt brusande vatten fortsätter ner genom Ådalen innan den strax innan mynningen i Bottenhavet omfamnar Birger Normans Svanö.
De båda författarnas aktualitet visar sig än mer nu när Norrland åter kallas för ”Framtidslandet”. Därmed är Sverker Sörlin en värdig mottagare av Birger Norman-priset 2023.
Priset delas ut i samarbete med Dagens Arbete och vi planerar att hålla prisutdelningen på Svanö 10/8 2023. Mer information kommer senare.
Jury är Birger Normansällskapets styrelse. Alla medlemmar har rätt att nominera pristagare.
Kontakt: Ida Nilsing, ordförande, 070-580 14 02
Foto: Rasmus Malm
Fotograf Joakim Mathiasson
Poeten Jenny Wrangborg har tilldelats Birger Norman-priset 2022.
Jenny Wrangborg har under lång tid rört sig i skrivandets olika rum med poesi, kröniketexter och facktexter. Hon har formulerat poesi som avskalat, nära och argsint målande beskriver dagens arbetsmarknad i Kallskänken, skrivit om kärlek, socialism och ett samhälle som på många sätt skakar i sina grundvalar i Vad ska vi göra med varandra.
Hon har under många år kommenterat samtiden och tillvaron i det digitaliserade lönesamhället i sina krönikor i Kommunalarbetaren, varit redaktör för antologin ”Lösa förbindelser”, aktiv i Föreningen arbetarskrivaren och publicerat texter i flera av föreningens antologier.
Jenny Wrangborg arbetar idag som utredare på Handelsanställdas förbund och har en ny diktsamling på gång.
Det går en röd tråd genom Jenny Wrangborgs texter där arbetets villkor, de människor som arbetar och tillvaron i skuggan av lönearbetet ständigt återkommer. Hennes skrivande och produktion har ett släktskap med Birger Norman och hans lyrik, hans ”Vinkelskott” i Metallarbetaren och engagemanget i förlagsverksamheten. Birger Norman hade ofta de människor som arbetar i fokus och lyckades nå ut till en bred läsekrets med sina dikter, detta delar Jenny Wrangborg med honom.
Birger Norman var dessutom inte bara en fritt skapande poet och skribent. Han skrev texter, dramatiseringar och prologer på uppdrag till kongresser och jubileer i både fack och parti. Jenny Wrangborg har med sitt utredningsarbete på Handelsanställdas förbund på samma sätt visat att det går att röra sig mellan konstnärligt skapande och fackmässigt skrivande som lönearbetare, men samtidigt hela tiden hålla fokus på det politiska målet.
Styrelsen i Birger Norman-sällskapet ser med det Jenny Wrangborg som en värdig pristagare som under lång tid verkat och som fortsätter att verka i Birger Normans anda.
Priset delas ut i samband med Birger Norman-dagen på Svanö den 31 juli.
Kontakt: Ordförande Birger Norman-sällskapet, Ida Nilsing, telefon: 070-580 14 02
Jenny Wrangborg, Vad ska vi göra med varandra
Mitt i en diskussion om de
spanska fotbollsspelarnas eventuella seger
ploppade en ruta upp på min datorskärm
Nio fredsaktivister skjutna på internationellt vatten
ljudet av kulorna studsade in i mitt sovrum
skriken från människorna sögs in genom mitt fönster
en tårgaspatron landade på mitt golv
Och jag låg där på parketten
sträckte ut en hand över haven
förblödde på däck medan vi fortsatte
att diskutera Spaniens chanser
i världsmästerskapen
Birger Norman, Dikter i Lunde
Den stegrande hästen.
Hästen i sken över världen!
Stöveln slängande herrelös i bygeln,
ty herren av våld
är en slav.
Solen! Och blodet.
Blodet i sanden
på vägen mot älven.
Blodet på vägen i Lunde.
Blodet i Spanien.
Mörkret över Europa.
Stöveln som slänger och slår
i världens vind.
Birger Norman-sällskapets styrelse har nöjet att kalla dig till årsmöte på
Svanö Folkets Hus, söndag den 20 februari kl 16.00.
Vid årsmötet behandlas ordinarie årsmötesfrågor som verksamhetsberättelse, årsbokslut och revision samt budget inklusive årsavgift och val av styrelse. Styrelsen har inga förslag i övrigt till mötet. En ordförande (1 år), tre ledamöter (2 år) och två suppleanter (1 år) ska utses. Sällskapet bjuder på kaffe och dopp på mötet.
Utdelningen av Birger Norman-priset är en höjdpunkt i vår verksamhet och priset har alltid en punkt på årsmötet, eftersom mötet är sista tillfället att lämna förslag till årets mottagare. Priset utdelas till en person eller grupp av personer som verkat i Birger Normans anda, och styrelsen utgör juryn. Årets pris är det tolfte i raden, du hittar en lista över pristagare på vår webbplats birgernorman.se . Skicka ditt skriftliga och motiverade förslag till info@birgernorman.se eller per papperspost till vice ordförande E. Mikael Norberg, Hovsgatan 7 C, 871 31 Härnösand. Eller lämna det på plats årsmötet när punkten ”Birger Norman-priset 2022” behandlas!
Vi är glada att kunna hålla årsmötet fysiskt, eftersom de nu rådande restriktionerna medger det. Sällskapet följer gällande rekommendationer, varför deltagarna kommer att få en anvisad sittplats och antalet begränsas till 50 personer (en siffra som aldrig överstigits för själva årsmötet). Som vanligt ska även övriga rekommendationer följas av alla. Alltså: stanna hemma om du har symtom, håll avstånd och tvätta händerna. Om du har förhinder att närvara på plats finns möjlighet att delta på årsmötet digitalt via Skype. Meddela i förväg till styrelsen via info@birgernorman.se om du behöver delta digitalt, så skickar vi en möteslänk.
Sällskapet följer utvecklingen av pandemin och vi kan komma att behöva ändra förutsättningarna för mötet om restriktioner eller rekommendationer ändras. I dessa fall kommer vi att informera på vår webbplats, på vår facebooksida och kontakta medlemmarna per mejl.
Har du frågor kan du alltid ringa vice ordförande på 070-320 95 80.
Vi avslutar med en gemensam promenad till Birger Normans minnesmärke vid Svanö Hamn
Evenemanget kräver att du kan uppvisa ett giltigt vaccinationsbevis, tillsammans med en giltig ID-handling. Du visar upp ditt vaccinationsbevis för verifiering vid bokning av biljett/vid entré.
Är du fullvaccinerad kan du hämta ditt bevis kostnadsfritt på www.covidbevis.se.
Detta gäller för dig som ska besöka ett arrangemang som kräver vaccinationsbevis:
Birger Norman-prisets jury – som utgörs av Birger Norman-sällskapets styrelse – har utsett författaren Tomas Sjödin till pristagare för år 2021.
Tomas Sjödin är författare till flera böcker och flitig krönikör i tidningar och tidskrifter. Han reser landet runt som uppskattad föreläsare både inom och utom sin yrkesroll i frikyrkorörelsen. Han har också blivit känd för många svenskar via radio och TV, som Sommar- och Vinterpratare med mera.
Genomgående är Birger Norman, hans verk och tankar, teman för Tomas Sjödin. Det finns också ett tydligt släktskap i deras berättande: det handlar ofta om människans och livets villkor, på ett språk och med ett tilltal som lyckas gå både på bredden och på djupet.
Detta bidrar också till att Tomas Sjödin kan beskrivas som en folkbildare i ordets bästa mening. Även om ett par generationer skiljer Norman och Sjödin utgår båda två ofta från de egna erfarenheterna från uppväxten i Ådalen.
Priset delas ut vid en öppen ceremoni på Svanö Folkets Hus 2021-12-29.
Birger Normansällskapet
30/7 2021 - var det 107 år sedan Birger Norman föddes. I anslutning till det här datumet brukar vi arrangera ”Birger Normandagen” på hans födelseort Svanö. I år skickar vi i stället denna digitala sommarhälsning med ett par dikter av Birger Norman och en vy från ön
Tillsammans med Kramfors kommun deltar vi i 90-årsminnet av skotten i Ådalen. Den tidigare Birger Normanpristagaren David Väyrynen läser Birger Normans lyrik Dikter i Lunde som författaren skrev 1981. Tillsammans minns vi det som inte får glömmas. Birger Norman har även dokumenterat händelserna i sin bok Ådalen 31 (1968).
Välkommen hit,
Sällskapet har som syfte att vårda och vidga intresset för författaren Birger Norman. Vi vill fördjupa förståelsen för hans prosa, poesi och dramatik samt lyfta fram hans betydelse som kultur- och samhällskritisk debattör.
En diktare med imponerande bredd och djup: folkbildare, reporter, kritiker, lyriker, dramatiker, kristen socialist.
Hans diktning flyter som älven, från ön och ut mot hela världen.
Sånger vid floden heter den skulpturgrupp som konstnären
Mats de Vahl har skapat i samarbete med Birger Normansällskapet.
Det är en plats, ett minnesmärke, där man kan söka Birger Normans närvaro och tankar.
Går att besöka på Svanö.
På gång 2024
Birger Normans dagen och prisutdelning.
Svanö Folketshus
på söndag den 21 juli 2024 kl. 16:00.
Välkomna!
Se filmen från
Birger Normandagen 2020
Det årliga Birger Normanpriset delas enligt statuterna ut till mottagaren, eller mottagarna, som har ”verkat i Birger Normans anda”.
Priset har delats ut sedan 2011.
TIDIGARE PRISTAGARE
2024 Kjersti Bosdotter
2023 Sverker Sörlin
2022 Jenny Wrangborg
2021 Tomas Sjödin
2020 Katarina Östholm
2019 David Väyrynen
2018 Maria Hamberg
2017 Mats Jonsson
2016 Bo R Holmberg
2015 Ulrika Bodén
2014 Göran Greider
2013 Vibeke Olsson
2012 Ralph Nordlander
2011 Martin Westerholm
150 kr/enskild medlem
200 kr/familj
550 kr/förening
Du kan bli medlem genom att:
- Swisha till nummer 1235586755
(skriv din mailadress i meddelande)
- Betala avgiften via BG-nr
5792-6784
(skriv din mailadress i meddelande)
- Maila till info@birgernorman.se så kan du få en BG-blankett skickad per post
Som medlem får du vårt medlemsbrev via mail och stödjer vår verksamhet